Det sociala samspelet är centralt för vårt välmående, men det kan lätt utmanas av olikhet och annorlundaskap. Att vara annorlunda kan betyda att vi hamnar utanför och blir ensamma, och ofrivillig ensamhet är ett hot i sig. Ensamheten utlöser en signal, precis som hunger, törst eller smärta. Fysisk smärta varnar för vävnadsskada, hungerskänslan påminner oss om näringsbehovet - hotet att bli ensam kan däremot aktivera primitiva reaktioner vi inte alltid känner igen.
Att känna till inne- och utegruppernas dynamik hjälper oss förstå det sociala samspelet. Det är möjligt att bejaka vår längtan efter samhörighet utan att det behöver ske på bekostnad av den vi beaktar som annorlunda.
